Vi ses vid Filippi!

I dag kom ett brev som avslutades med just de orden.
Filippi, Filippi, Filippi… ekade det i mitt huvud. Jag ruskade om mitt arma
huvud där hårddisken inte sorterats på flera år, efter ett djupt grävande fann
jag de romerska slagen som låg inklämda mellan Geografi och Matematik i
BC-delen, det vill säga i Before Computer-delen.

Det handlar egentligen om ett helt annat BC, nämligen Before
Christ, närmare bestämt år 42 då Marcus Antonius och Octavianus (senare Kejsar
Augustus) besegrade Brutus och Cassius. Ett brutalt slag vid staden Filippi i
norra Grekland; man mot man, inga missiler, inga kärnvapen. – ”Vi ses vid
Filippi”, blev ett talesätt.

I Sverige, 2060 år senare, pågår ett annat sorts slag,
slaget om väljarna inför valet i höst. I dag var det de sedvanliga 1 maj-talen på olika torg i
olika städer landet runt. Vem orkar lyssna på dem? Vem tror på vad partiledarna
säger? Förr hade jag kanske kallat det ”partifläsk”, nu är det mer
”partifjäsk”. Löfvén är desperat, opinionssiffrorna viker, nu skall plötsligt
de sämst ställda pensionärerna få 600 kr mer i plånboken.

Den kloka Ewa Stenberg i DN citerar vår statsminister med hans egna ord ”göra upp med det svaga samhälle som låtit segregationen växa”.

Och VEM, undrar vän av ordning, har tillåtit att samhället försvagas? Låtit segregationen växa?

Varför inte istället
halvera skatten för alla fattigpensionärer?
Vi har ju ändå betalat
Pomperipossaskatt* hela vårt yrkesverksamma liv. Vi har ju själva, i omgångar,
betalat för vår egen framtida vård, eller hur?

Något som uppenbarligen vår socialminister m m Annika Strandhäll, född 1975, inte tycker, när hon för några dagar sedan sade att det inte är flyktingmottagandet utan vi äldre som sätter press på
sjukvården. Vi orsakar krisen! Att det osorterade flyktingmottagandet får kosta
gör med andra ord ingenting, men att vi äldre belastar samhället är, i hennes
tolkning, det som orsakar vårdkrisen.

År
2014 kostade en svensk fånge 621 euro
om dagen, jämfört med det europeiska genomsnittet på 103 euro. Vad är månne siffran 2018?

Följdfrågan är: VAD FÅR EN PENSIONÄR KOSTA?

Ja, käre vän, vi ses vid Filippi! Du kommer att känna igen mig: Högst
upp på barrikaden med mitt begagnade masajspjut i näven, redo att slå ned de
tomma burkarna som skramlar mest…!

*Förklaringen ligger på en annan disk; det handlar om Astrid
Lindgrens berömda saga ”Pomperipossa i Monismanien”, 1976, då hon upptäckte att
hon betalade 104 % i skatt. Detta var under Strängs tid som finansminister.
Kenne Fant följde upp detta med en pjäs. Texten finns i pappersform i mitt
arkiv.