Blog Image

Trolltrumman

Om bloggen

Från sommaren 2000 till sommaren 2014 bodde jag permanent i Frankrike. Där kastade jag min in i den franska vardagen, njöt av hysteriska debatter mellan landets politiker, intervjuade kända och okända... Nu är jag åter i Sverige, som invandrare i mitt eget land, med alla nya företeelser som jag dagligen upptäcker i det land som såg mig födas. I min blogg hoppas jag kunna återge lite av min märkliga tillvaro och allt det jag iakttar.

Vilket “djur” är vi?

Livet Posted on Thu, April 11, 2019 19:34:00

Jag bryter snart samman. Totalt.

Förstår ingenting av vår svenska regering och deras agerande. Det är så många ord utan innehåll. Löfven blir alltmer luddig, konturlös: Vad vill han? Hur tänker han? Vilken framtid har Sverige? På alla plan???

I dagens DN skriver duktige analytikern Carl Johan von Seth apropå vårändringsbudgeten: “Blicken framåt saknas. – En kamel är en häst som utformats av en kommitté. Det lär den grekisk-brittiske designern Alex Issigonis en gång ha sagt. Svensk finanspolitik år 2019 är också ett besynnerligt djur, med upphovsmän från sex olika partier som fattat beslut, reservat sig mot varandra, enats i skiftande konstellationer och lagt in ändringar i varandras förslag. Det har inte varit lätt att hänga med. Inte heller att förstå resultatet.”

Till hösten kommer en ny budget. Ve oss alla!

Hur i h-e ska alla institutioner, myndigheter, statliga verk, förvirrade medborgare förstå vad som händer med dessa ideliga förändringar i regelverk, antal pengar minus eller plus???

Återigen flyter mitt favoritord från 2004 upp till ytan: Nånannanism. Det är alltid någon annans fel. Någon annan, något annat parti, såg till att det blev så här. INGEN vill ta ansvar. Ingen har någon framförhållning.

Vi lever i Europas mest naiva land. Där dessutom klassklyftorna växer. Där de rikare blir rikare och de fattigare allt fattigare. Där skolor urartar, där knarket flödar som aldrig förr, där ingen vet vilken lag som gäller i fall från fall.

Mitt förslag på nyord 2019: Ingenism. Byt ut regeringen! Utan avgångsvederlag.



Landningsanalys

Livet Posted on Mon, January 14, 2019 15:57:35

ANALYS

Med modernt språkbruk, oftast använt av Centerns Annie Lööf, har jag nu efter dagens alla uttalanden landat i att:

TALMANNEN

· Fegar ur och ger samtliga partier 48 timmar till trots att de har haft både jul- och nyårsledighet att diskutera. Nya presskonferenser på fredag den 18 januari.

S

· Är så otroligt maktkåta att de ger efter för det mesta, bland annat att döda sin heliga ko, LAS för att behålla sin makt. (Att nära 50 % av LO:s 1,5 miljoner medlemmar INTE röstar på S bryr de sig inte om genom att de glömt stavningen av ordet demokrati.)

· De vill ge vänstra (ha, ha, vilken dålig vits) lillfingret åt V så att de röstar grönt på fredag.

· Att de håller MP under vingarna in i det sista trots att vingarna har brustit och inte bär längre?

MP

· Nickar och bugar, vill säkert fortsätta vara vice värd trots att väljarna tycker något helt annat.

· Blir bästisar med C genom samma tanke om anhöriginvandring. (Har någon av dem frågat Magdalena Andersson vem som skall stå för kalaset?)

· Fridolin avgår vad som än händer (vallöfte), vilket vi alla är tacksamma för.

· De är livrädda för ett extraval. Helt befogat.

· Har läst fel på opinionsundersökningarna, tror att det står 23,8 % ist f 3,8 %. (Denna tankevurpa vänds till en för dem oförståelig förlust vid nästa val när de helt försvinner.)

C

· Har den självklara makten i detta spel; med Thachersk järnhand har Lööf fått sin vilja igenom. Att Annie förlorar väljare och finner sig vara utsatt för en enorm svekdebatt har hon ännu inte landat i; hennes agerande har från början varit fult och illojalt. (Det personliga målet är självklart: Sveriges första kvinnliga statsminister år 2020, att trampa på väljare och svika löften är av underordnad betydelse.)

· När skall hon äta sin sko, undrar vi alla.

L

· Har ingen egen vilja längre eller ens egna åsikter längre; är helt styrda av C. Jan Björkgren avgår snart genom misstroendevotum. Väljarna spyr snart galla över de båda svikarna.

· Interna stridigheter är aldrig av godo.

· De vill inte heller ha extraval av samma anledning som MP (vem vill försvinna och bli en fotnot i kommande historieskrivningar?).

M

· Ger sig inte trots sveket av C och L. Kristerssons är en av de två partiledarna (den andra; se nedan) som talar så man förstår. Inga falska löften.

· Besvikelsen över Allianssyskonen C och L är stor; vem skulle inte vara det när man gått till val på samma premiss?

KD

· EBT är också djupt besviken på sina illojala Allianskollegor. Vart tog alla gemensamma vallöften vägen?

· Partiet kommer att växa eftersom det står vid sina ord och inte låter makten berusa som vi noterar hos vissa andra partier.

V

· Outsidern som vill vara insider, helst ha hela statsministerposten med följe. Säkerligen djupt besviken, kommer att lägga ner rösterna vid nästa omröstning i kammaren om de (läs Sjöstedt) inte får något inflytande.

· Istället blir de ett tungt oppositionsparti mot den kommande konservativa politiska inriktning som Annie Lööf har bestämt.

SD

· Gnuggar i lönndom sina nävar eftersom många svikna väljare nu väljer dem istället. De vet att de kan bli tungan på vågen de närmaste 3,5 åren till nästa val.

· Jimmie Åkesson avgår 2019. Orsaken? Han väger för mycket och måste banta. Mattias Karlsson tar över.



I valet och kvalet

Livet Posted on Mon, August 27, 2018 12:05:22

Säg mig HUR skall man rösta i år?

Med själ och hjärta? Eller av uppgraderad frustration över svikna löften? I ren protest? Eller av en innerlig önskan att ruska om det politiska livet?

Och att det nu, i den elfte timmen, flyter upp politiska lik, det ena efter det andra i alla partier… Ja, då blir min inneboende besvikelse och ilska än större.

Det är skrämmande att våra folkvalda inte kan läsa innantill, inte kan de regler och avtal som gäller för dem; att de anser sig som övermänniskor med rätt att använda våra skattemedel lite hur som helst till privata resor, boenden, bilersättningar. Om någon enda av oss ”vanliga Svenssons” skulle göra samma sak, skulle vi åtalas direkt för bedrägeri, mista våra tjänster, få självlysande stämplar i pannan för evig tid.

Så länge jag minns har det alltid funnits olika regler för Swea Rikes och Swea Rikets invånare. Men det verkar inte göra något… Har någon sett/läst/hört att någon politiker ställt sig vid skampålen och på allvar beklagat sina s k misstag? Nej, de avgår, blir en bild i tidningen den ena dagen och på den andra får de ut full lön och avgångsvederlag och förmodligen pension resten av livet, 10 x större än den fattigaste fattigpensionären i Sverige som under sitt strävsamma liv betalat skatt, skött sig, inte gjort en fluga förnär…

Så ser den svenska rättvisan ut. Och partiprogrammen ser ut som nedan, starkt förkortat:

M skallar ”LIKA FÖR ALLA”. (De har glömt fattigpensionärerna. Detta konstaterar jag efter att ha korresponderat med dem.)

L talar om ”Frihet…” (Ett stort ord som kan betyda oerhört mycket och olika saker för de flesta.)

KD tycker att ”Vi skall kunna lita på Sverige”. (Vilket Sverige? VEMS Sverige?)

C säger ”FRAMÅT!” på sina affischer. Framåt – mot vad då?

S strategi ”Sverige skall bli tryggare”. (Ha, ha! Genom att ge en miljard i bidrag till elcyklisterna???)

V: ”Sverige behöver mer jämlikhet” – Det senaste utspelet var att studenterna bör få semesterersättning… (Jag svimmade nästan.)

MP: Grön ideologi. – Visserligen älskar jag färgen grön, men inte Gredilin, förlåt Fridolin. Och inte heller att Lövin åker Business class när vi andra skall betala extra skatter på flyget och använda mer fossila bränslen och… Ja, ni vet.

MED (Medborgerlig samling) Mer sans. Det är ett down-to-earth-parti, men tyvärr för litet för att kunna påverka utgången anno 2018.

SD manar till ”Förändring på riktigt” utan slogans på sina valaffischer, bara personer.

Jag kör med uteslutningsmetoden. Först åker SD eftersom jag är same och därmed inte svensk och med andra ord inte röstberättigad enligt dem.

S har redan åkt ut med soporna eftersom Löfvéns ”Vi måste ta ansvar!”-ord de senaste fyra åren inte gällde S själva och deras politik. En fråga till S: Har sjukvården blivit bättre under er tid? Köerna minskat? (Jag visste väl att ni skulle svara NEJ på frågorna. Med min tolkning: Brist på ANSVAR!)

V och MP åker samma väg; dels för att V har väldigt lätt för att lova miljarder hit och dit utan att ha täckning för summorna (varifrån de skall få slantarna framgår aldrig) och MP därför att deras miljöpolitik nu anammats av alla partier. Sverige behöver inga enfrågepartier!

Vad återstår?!?

Förmodligen förtvivlan den 9 september.



Min ordbok

Livet Posted on Wed, June 20, 2018 16:41:42

Min högst personliga, lite småknasiga, ordbok är klar, hurra! Pris: 120 SEK + ev porto. 150 sidor med både allvar och subjektiva åsikter, utgiven av förlaget Författares Bokmaskin.

Alla ord, A-Ö, finns på omslaget. Vad vet du om IKEA-förnedring ex.vis? Eller Små grodorna?



Förevändningar

Livet Posted on Sat, May 05, 2018 10:58:01

Jag skriver på en ny bok.

Skrivandet har pågått ett tag, under stora protester från
mig själv. Hela tiden hittar jag på svepskäl att inte sätta mig ner och gå
vidare i materialet. Vari motståndet egentligen består och kommer ifrån,
förstår jag inte. Jag älskar ju att skriva. Funderar jag för mycket på
innehållet? Hur det skall tolkas? På målgruppen?

Glömmer aldrig när jag vid ett tillfälle skulle presentera en av
mina böcker för en trogen publik och en dam vände sig till mig och sa: ”Du måste
vara rolig nu!”.

Kan man vara rolig på uppmaning? Uppfylla någons
förväntningar så till den milda grad att hon/han (vägrar skriva hen!) skrattar en kvart, köper några
böcker för att ge till vänner och bekanta och, naturligtvis, behålla en själv,
med dedikation.

Det är tacksamt, rörande, inspirerande, men kravfyllt.

Vågar jag ett nytt försök?

När jag för första gången skickade in ett bokmanus till ett
förlag för ca 20 år sedan, fick jag till svar: ”Du skriver bra, men du är inte
känd.”

Jaha. Var Jan Guillou, Camilla Läckberg med flera (inga andra
jämförelser!) kända för den stora allmänheten innan deras böcker började sälja?
– Det är otroligt svårt att få en bok utgiven, det kan varje författare intyga.
Majoriteten har en årsinkomst motsvarande en månadsinkomst för den ”kände”
författaren. Om ens det. Det är extraknäck som gäller. Allt fler skribenter ger
ut ”på eget förlag”. Gör sin egen marknadsföring. Hög tid att jag lär mig.

Nej, bäst jag gör ett försök igen med mitt manus. Nu har jag städat, bäddat, gått en långpromenad. Jag kommer inte undan längre.

Mina tankegånger får mig osökt att tänka på ”kan inte hitta någon förevändning”, som den pakistanske
diskaren sa i den hysteriskt roliga franska filmen som i Sverige döptes om till
”C’est la vie” från den franska titeln ”Le sens de la fête”. (Outgrundlig
logik.) – Diskaren i fråga blev ombedd av sin chef att störa honom efter fem
minuters samtal med beställaren av festen, en synnerligen krävande man med
inflaterat ego som lätt kunde mala på en hel timme.

Efter fyra gånger utan att ”hitta någon förevändning” fann
han äntligen en den femte gången…

(Vad är en “förevändning” om man inte behärskar språket? Något som finns i köket? Badrummet? Eller möjligen en pryl i sovrummet? Vad söker man efter?)



Vi ses vid Filippi

Livet Posted on Tue, May 01, 2018 21:11:06

Vi ses vid Filippi!

I dag kom ett brev som avslutades med just de orden.
Filippi, Filippi, Filippi… ekade det i mitt huvud. Jag ruskade om mitt arma
huvud där hårddisken inte sorterats på flera år, efter ett djupt grävande fann
jag de romerska slagen som låg inklämda mellan Geografi och Matematik i
BC-delen, det vill säga i Before Computer-delen.

Det handlar egentligen om ett helt annat BC, nämligen Before
Christ, närmare bestämt år 42 då Marcus Antonius och Octavianus (senare Kejsar
Augustus) besegrade Brutus och Cassius. Ett brutalt slag vid staden Filippi i
norra Grekland; man mot man, inga missiler, inga kärnvapen. – ”Vi ses vid
Filippi”, blev ett talesätt.

I Sverige, 2060 år senare, pågår ett annat sorts slag,
slaget om väljarna inför valet i höst. I dag var det de sedvanliga 1 maj-talen på olika torg i
olika städer landet runt. Vem orkar lyssna på dem? Vem tror på vad partiledarna
säger? Förr hade jag kanske kallat det ”partifläsk”, nu är det mer
”partifjäsk”. Löfvén är desperat, opinionssiffrorna viker, nu skall plötsligt
de sämst ställda pensionärerna få 600 kr mer i plånboken.

Den kloka Ewa Stenberg i DN citerar vår statsminister med hans egna ord ”göra upp med det svaga samhälle som låtit segregationen växa”.

Och VEM, undrar vän av ordning, har tillåtit att samhället försvagas? Låtit segregationen växa?

Varför inte istället
halvera skatten för alla fattigpensionärer?
Vi har ju ändå betalat
Pomperipossaskatt* hela vårt yrkesverksamma liv. Vi har ju själva, i omgångar,
betalat för vår egen framtida vård, eller hur?

Något som uppenbarligen vår socialminister m m Annika Strandhäll, född 1975, inte tycker, när hon för några dagar sedan sade att det inte är flyktingmottagandet utan vi äldre som sätter press på
sjukvården. Vi orsakar krisen! Att det osorterade flyktingmottagandet får kosta
gör med andra ord ingenting, men att vi äldre belastar samhället är, i hennes
tolkning, det som orsakar vårdkrisen.

År
2014 kostade en svensk fånge 621 euro
om dagen, jämfört med det europeiska genomsnittet på 103 euro. Vad är månne siffran 2018?

Följdfrågan är: VAD FÅR EN PENSIONÄR KOSTA?

Ja, käre vän, vi ses vid Filippi! Du kommer att känna igen mig: Högst
upp på barrikaden med mitt begagnade masajspjut i näven, redo att slå ned de
tomma burkarna som skramlar mest…!

*Förklaringen ligger på en annan disk; det handlar om Astrid
Lindgrens berömda saga ”Pomperipossa i Monismanien”, 1976, då hon upptäckte att
hon betalade 104 % i skatt. Detta var under Strängs tid som finansminister.
Kenne Fant följde upp detta med en pjäs. Texten finns i pappersform i mitt
arkiv.



Tomma löften

Livet Posted on Wed, April 25, 2018 09:11:05

Ibland blir jag så arg att det slår gnistor om det hår jag
inte har, pannbenet värker men inte på grund av att ännu ett hörn kom i vägen
för mig, utan av ren och skär ilska över valfläsket som nu rinner över i mångas
mungipor.

Hu!

Minns ni Lars Leijonborg, partiledare för L 1997-2007? När
han kom med idén om språkkrav för invandrare blev han hånad och bespottad av…
Gissa vem? Jo, sossarna! Som nu drygt tio år senare i går presenterade HANS idé
som SIN egen! Oj, oj, oj, så imponerade vi borde ha blivit om det inte vore så
att vissa av oss minns saker och ting. Dessutom är sossarnas förslag inte så
genomtänkt (Magdalena Anderssons ord); man ställer nämligen krav på närvaro under SFI-lektionerna men alltså inga krav på kunskaper i svenska…

Jag tar mig för min molande panna, kvider och gnisslar
tänder.

Ovanpå detta visar Centern att de egentligen vill byta
Allians och bli det gränsöverskridande parti som nu 40 % av svenska folket vill
ha. – Från de politiska mungiporna droppar allt större och fetare floskler,
allt för att rädda sina egna skinn, stora arvoden och inflaterade egon.

Att alla politiska partier stjäl idéer av varandra, det vet vi,
i deras brist på egen fantasi, deras brist på civilkurage, deras brist på
lyssnande och förståelse för det svenska folkets väl och ve. Löfvéns ständigt
återkommande replik ”VI måste ta ansvar!” är de senaste årens största lögn. (Hur självblind kan man bli???) Nej, låt de cancersjuka dö innan de når fram till operationsbordet! Låt lärar-, polis- och sjukvårdspersonalbristen växa, de behöver verkligen inte högre löner, åh, nej! Låt terrorister
och kriminella stanna i Sverige! Låt de fängslade få bättre mat än våra gamla
på sina äldreboenden! Låt fattigpensionärerna rota i papperskorgar efter burkar
att panta så de får ihop en korv gröt! Sänk för all del inte pensionärernas
skatter! Tillåt månggifte för gamla gubbar med små oskulder och ge dem 50000 i
månaden i bidrag så de klarar sig, stackarna. Bygg gärna ut snabbspåren mellan
Stockholm och Malmö och glöm för all del bort hela norra Sverige! (De är ändå
så vana att bli sidsteppade att de inte känner till något annat.)

Nej, alla ni partiledare och språkrör och Magdalena
Anderssonskor och Ylva Johanssonskor, fortsätt att ge löfte efter löfte om
arbete åt alla osv, osv i all oändlighet utan att känna något som helst ansvar
att hålla dem i tron om att vi väljare är så naiva och oerhört obegåvade att vi
inte ser igenom era floskler och tomma ord.

Men ge mig först ett huvudvärkspiller, tack!



Landet Mediesverige

Livet Posted on Tue, March 20, 2018 14:49:13


Jaha, är det så dags nu?

Det var min första tanke när jag i förrgår läste den ursäktande ledaren
i Aftonbladet efter drevet mot Benny Fredriksson. I går sade Ab:s chefredaktör
att de ”måste lyssna på kritiken” och att ”det är en tid för självrannsakan för
oss och för Mediesverige”.

Notera att Mediesverige skrevs med stor bokstav i texten; med andra
ord betraktar skribenten mediernas värld som ett eget land. Mediesverige följer
egna regler, avgör vad som är rätt och fel, vem man skall rösta på, vem man
skall tycka synd om, vem som skall ställas mot exekutionsmuren den här veckan i
en snabbrättegång orkestrerad från ett tangentbord på en redaktion.

Massmedia har länge kallats ”den tredje statsmakten” (efter regering
och riksdag) med uppgift att granska de andra två statsmakterna utan även
samhället. Det är viktigt att syna politiska beslut i sömmarna, att se
strömningarna i ett land, ge oss läsare olika aspekter och vinklingar på
uppkomna problem, olikhet i vården, i skolan, i allas förutsättningar. Så långt
är jag helt överens.

Men att döma? Att leka överdomare? Att lyfta fram begaparna? Att
hänga ut folk? Att bara intervjua dem som anser sig felfördelade och
förorättade? (Hyenorna slickar sig om munnen.) – Genom att göra så har
man, media, tagit ställning emot någon. Det är inget objektivt granskande av en
situation.

Etiken är undangömd i en skrivbordslåda. Ingen konsekvensanalys är gjord. Att drevets offer har en familj tänker man inte på; att fler än en drabbas.

Mediernas makt är stor och dessvärre missbrukas den skrämmande ofta.

George Orwells skrämmande realistiska roman ”1984” känns ibland
överförbar till vårt 2018; vi är ständigt bevakade, intvingade i en åsiktsfålla
som styrs av Partiet i landet Oceanien där ”storebror ser dig” följer allt du
gör. I 2018-årsversionen är Oceanien utbytt mot landet Mediesverige. Vi, det
lilla folket, vågar inte säga vad vi tycker, vi är underordnade dem som de
facto har bestämt vad vi skall tycka.

Vart är vårt land på väg? Allt färre vågar uttrycka sin mening. Denna inställning, så väsensfrämmande i mitt långa liv, dyker allt oftare upp i diskussionerna med våra vänner.

Jag är rädd för det som händer i Sverige i dag. Och jag är inte ensam om min rädsla.



Next »